|
|
| Recensioner – Film |
| Läs filmrecensionerna här nedan eller klicka på en annan kategori |
| |
|
|
| The reader |
| Slumdog Millionaire |
| Marley och jag. Saga Bio |
| Män som hatar kvinnor. Saga Bio |
|
The reader
Stephen Daldrys The Reader är inte enkelspårig, inte bara en film om Förintelsen utan har flera nyanserade lager. Den vill påminna dig om vikten av att tala när du så bör, att fundera en extra gång när du anser någon gör fel. Hur agerade du under Förintelsen? Ifrågasatte du apartheid? Lyssnade du när Martin Luther King talade? Historien upprepar sig, faran återkommer. Skulle du ha protesterat mot de antisemitiska tankar som dök upp i början av förra seklet och som fortfarande far fram över Europa? Skulle du ha givit ditt tysta medgivande till Nazityskland, den rasistiska regimen Sydafrika eller Sverigedemokraternas vanföreställningar? Skulle du kunna tänka dig riskera ditt liv eller ens ditt ansikte för att konfrontera rasismen? En övertygelse om rätt eller fel och att våga en obekväm inblandning kan avgöra din och min framtid. Daldry lyfter fram dessa frågor på ett intuitivt sätt, avslöjar att vi farligt ofta väljer tyst skam framför modet att tala mot rasistiska fientligheter.
DANIEL MYRÉN
Till toppen
|
Slumdog Millionaire
Indien - möjligheternas land? Regissören Danny Boyles slumromantiska jakt på lyckan tar oss med på en resa genom pogromer mot muslimer, misshandlade tiggarbarn vars enda livslina är banditens bana och kärlek i kasternas tid, fram till den så viktiga frågan: Vem vill bli miljonär? Den föräldralöse Jamal tror sig med tv-showens hjälp kunna komma i kontakt med sin barndoms kärlek Latika. Svaren på frågorna finner han inetsade i sin egen levnadshistoria, sina egna försök att undfly fattigdomens trolovade förstörelse och sin relation med brodern Salim, som närmast får liknas vid en svensk filmgangster. Men filmen och vi själva verkar behöva dessa dikotomier: gott och ont, fattig och rik, död och liv. För utan dessa skulle våra aspirationer falla tungt. De mest skärande segmenten i filmen är de med de yngsta skådespelarna, duellen i tv-studion och självklart slutet som lämnar oss med känslan att allt verkligen är möjligt.
DANIEL MYRÉN
Till toppen
|
Marley och jag
Film på Saga Bio
Nygift par köper labradorvalp för barnträning.
Det låter mest som ett högriskprojekt, men resultatet är en till stora delar ljuvlig film, varm och fullständigt charmerande. Trots min oro över detta amerikanska familjefilmsdrama så är den välskriven.
En bångstyrig labrador som äter upp inredningen och reagerar på dressyr som vatten på teflon. Jag tror att "Marley and me" går hem hos mig mycket tack vare att hunden inte används som någon slags topping. Manuset lever inte på grund av ett överdrivet fokus på hur kramig och supersöt Marley är utan handlar mycket om livet som paret John och Jenny byggt upp runt sin hund med journalistkarriärer, barn och kärlek.
Marley må vara den centralgestalt som familjen växer ikring men för mig är det Owen Wilsons insats i rollen som hussen John som är den lysande stjärnan. Detta är helt klart en av hans bästa tolkningar och det känns som att han för första gången spelar en riktig roll.
Tillsammans med Jennifer Anistons prestation som Jenny har paret en skön kemi och känslan för timing är näst intill perfekt för Aniston.
Filmen berättas med en sorts enkel känslosam lätthet, och blir aldrig riktigt tung vilket känns skönt då handlingen utspelar sig mycket kring relationer och åldrande.
Helt klart en go and see-film.
EMMA NORDIN LARSSON
Till toppen
|
En helt OK film
Män som hatar kvinnor
Saga Bio
Egentligen är det "mission impossible". Att filma en bok som varenda människa har läst och har en egen uppfattning om. Men den danske regissören Niels Arden Oplev lyckas faktiskt göra en helt OK film av Stieg Larssons bästsäljare. Han har skalat bort mycket från boken och gjort det bra. Ändå känns filmen alldeles för lång, särskilt i en rätt seg del i mitten. Där kunde saxen ha använts, liksom i en del onödigt närgångna och utdragna våldsscener. Michael Nyqvist i rollen som Mikael Blomkvist är också helt OK, men inte mer. Däremot är det bara att sälla sig till hyllningskören när det gäller Noomi Rapace. Hennes porträtt av Lisbeth Salander är helt enkelt lysande. Hon lyckas göra en i grunden ganska otrolig karaktär fullt trovärdig. Totalt sett helt OK alltså, trots att jag egentligen är proppmätt på historier om sadistiska seriemördare. Däremot ser jag fram emot filmatiseringarna av de återstående två böckerna, som är spännande på många fler plan än den här ganska traditionella deckarhistorien.
LARS KÅGSTRÖM
Till toppen
|
|
| |
|
|
|
|
